Zombies sedda i Kolswa

På annandagen samlades vi i Kolswa och ställde tydligen till med en
Zombiedans hos Iris Morfar och hanses käresta. Katten heter Abo och
Iris var förtjust i rackarn. Trevlig kväll med tacotugg. Ann-Cha har
snyggaste Wampirella-looken! Ha-ha

Vi har börjat snacka katt igen. Det vore trefligt att ha en strykare i
lägenheten, men det får nog vänta till Iris klara toalettbestyren själv.
Katten är en trevligt ting i vart hem, ger hamoni till rummen och samtidigt
har dom det lilla tilltalande tuffa vildheten.
Det är som om dom är tamma men bara på egna villkor.

I ett par kvarter bort så dog en ungfamilj i villabrand under julhelgen.
Ganska läskigt, men än värre är beteendet från omgivningen. I tidningen
stod nämligen om att snuten fick lov att spärra av hela gatan, ty Köpingsborna
for fram och åter för att beglutta dödsplatsen.
Vad är det som är så fascinerande med att se platser där döden nyss vart?
Det allra skämmigaste var ju att jag själv tänkte också att man kanske
skulle ha väggarna förbi det utbrända huset.

Konstutställnigen på Ögir tycks inte riktigt vilja ta slut. Det är
Okej för mej att dom, tavlorna, hänger ett tag till, men de som har
köpt väntar kanske på att affären ska bli klar. Sån är jag i vartfall.
Så familjen gick till dit för att höra om man kan börja plocka ner
verken. Dom hade ingen som skulle hänga efter, så dom ville ha
tavlorna där ett tag till. Och det gör ju ingenting, nu när ekonomin
är lite bättre. December var kris på slantfronten, och då ville jag plocka
ner & sälja.
Förövrigt ska vi till Ögir på Nyårs-revy-generalrep med tillhörande
supé och allt. 3:e Januari é det och det blir skoj att se va dom har att
komma med, dessa underdogs som utgör Hagateaterns enssemble.

Upplevelsedag för Iris idag. Vi åkte tåg till V-ås och shoppa lite.
i stada hade hon tråkigt men tågfärderna fram och åter var riktiga
höjdare för min prinssesa. I storstaden handlade jag Återbesöket.
Det är artister av olika slag som återinspelat Cornelis Vreeswijks
tydligen klassiska album Poem, ballader och lite Blues.
Har inte lyssnat så mycket än, men det verkar lite överarbetat
här och var, så tillvida att det går så långsamt.
Eller är denna långsamhet kanske något slags aktning- & respektgrepp?

Cornelis var väl fart & fläkt, medborgare?