i telefonboken bor alla

Fick en pdf-fil från journalistan från Dagens Arbete
idag. Den innehöll intervjun dom gjorde med mig om
Manifesto Doghead. Den kändes faktiskt som om dom
lyckats fått ett ganska okej hum om mig & min person.
Jag fick dock inte publicera den förrän artikeln varit med
i tidningen. Det är väl okej antar jag, men man blir så till
sig när man fått en smula uppmärksamhet, att man vill
visa det för alla.

Har funderingar vad jag är för en egotrippad figur egentligen.
Att jag googlat mig själv ett antal gånger. Inte minst med
Manifesto D men detta beetende måste nått nytt
bottenrekord härom dagen, när vi fick telefonkatalogen.

Eller hur förklarar man att jag, varje år den kommer ner
i brevinkastet, att jag snabbt bläddrar upp herr & fru Hund
för att se vad och om något står på vår plats?

Svensk poet 2007 läser jag för fullt och det är en
kul att läsa så många olika diktare, mer eller mindre
alla, besläktade med mig själv i sin sidosyssla att
dikta. Boken ger mig en samhörighetkänsla med alla
andra funderare. Har blott bara skummat lite ännu.
Vill läsa den långsamt, långsamt, långsamt. Så man hinner
med att se allt. Det är ju en trevligt tjock samling.

På Lördag ska jag sätta på mig finskjortan för SAABfärd
till Kolswa Herrgård och där inmundiga årets första Julbord.
Det är avdelningen som har en lit jultillställning och det
blir najs med julgröt!

En annan knegare avslöjade på lite otypiskt
verkstadsmanér såhär:

- Du, jag gillar att träffas och så vid julbord, men för mig
är inte maten viktig, inte spriten viktig och inte ens saken
att träffas och göra annat än bara jobba. Nej, du Håkan, för
mig är det viktigt att få klä upp sig! Jag älskar att sätta på
mig fina kläder. Vara elegant. Har alltid gillat det!

Det var lite HÄPP! att få ta del av en sådan "blottning"
av knegarkompis själ, men han kanske trodde att en sådan
mjuk sida är okej att förtälja mig då jag nuförtiden är känd
på fabriken för min känsliga poetsjäl. Ha-ha

Annars är jag snorig