Diffus plan

Jag gillar att skriva. Jag är säkert inte så bra på det,
men jag gillar att skriva. Jag gillar att försöka formulera
mina tankar samtidigt som dom hoppar fram i
fantisatorn. Det hela kan ibland bli en tvåvägsdialog.
Det jag skriver på dataskärmen har inflytande på
min nästa tanke och aldrig vet jag riktigt hur det hela ska
sluta. Säkert är det stimulerande för fettbulan också.

Och att det ibland blir stycken som kan hålla ihop som
en text, dikt eller lustifikation är en fröjd likväl. Jag har
också haft den glädjen att fått ge ut dikteriet i en bok och
det är ju få förunnat.

Nu har jag hamnat lite i ett bryderi vart mitt skrivande ska
ta vägen nästa gång. Jag gillar nämligen att jaga efter
mål och drömmar när jag håller på med det kreativa.

En diktbok har jag gjort. Vad gör jag nu?

En uppföljare är ett svar, och det finns redan en del i
det manuset. Men det ska jag vara cool med liksom, och
låta ta den tid det tar.

Senaste dagarna har dock ett annat svar börjat
riva i mig:
Jag kanske kan skrivrita en barnbok? Jag har flera
fördelaktiga tillgångar. Kunskapen att rita, kunskap att
läsa bild och en 2,5 åring till inspiration i min närhet.