Ann-Charlotte & jag satt och titta lite på det vi hade filmat
i Solmyra i somras. Det var en sekvens där alla små gull
fick varsin såpbubbelmaskin i present av Sundsvallingarna.
Dom fyller ju år ungefär samtidigt och det var ungefär vid
Solmyraträffen.
Det var en liten fläktpistol som skulle doppas i såpan för att sen
skjutas av med ett hav av såpbubblor till följd. Och filmen visar
hur alla barn vetgirigt lär sig manövern och strax står och skjuter.
Man ser också, eller jag kanske minns, hur jag försöker få Iris
att doppa pistolen och trycka på knappen. Ett omöjligt uppdrag
och det kändes lite småpinsamt på något sätt att hon inte fixade
att skjuta och doppa. Det var jobbigt att jag kände den känslan.
Ett litet skam hoppade för första gången in i mitt pappavarande
och jag hoppas att det aldrig någonsin händer igen.
Någon halvtimme senare fastnade en annan flickas bubbelfläkt i
Iris hår och alla skratta så hjärtligt åt den tokan Iris, som fick lov
att klippa lite hår för att bli fri och sen duscha bort såpan. Och det
var väl gulligt, men ljust då, när jag stod och höll om Iris som var
uppspelt och fundersam förvandlades min redan illa gillande till
hat gentemot leksaken. Det kändes som mobbingskratt runt omkring
mig på trappan och jag var ilsk som fan på alla glada tillrop. Jag kände
försvarsställning och var nog ganska nära till att göra en scen.
Såpbubbelpistolen försvann i Iris farfar & farmors hus när vi
sedan kom hem.
~
..men så satt vi där och titta på den där filmen.
Ann-charlotte ser med en mammas kloka stolthet vad som
egentligen sker. Iris är helt borta i bubblorna som fladdrar runt.
Inte bryr hon sig om maskinen som gör bubblorna. Hon vill bara
fara runt med dessa mystiska luftbollar som hon aldrig tidigare
stött på.
Hon är ju en drömmare!!
..och med det blir även jag stolt över henne. Och skäms återigen att
jag försökte tvinga på henne pistol-knäppandets konst.
~
Bilden på mig, Iris och maskinen gillar jag dock.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar