Stora Strecket

Första Januaridagen igen imorgon. Ett streck som
lägger sig över hela 2007, och redan nu minns jag att jag
glömt det mesta som hände då.

Dåtiden är 'fresten ointressant. Framtiden har hopp.
och detta hoppas jag på..

Rolig bild bara

Hittade denna bild på internet. Den var skoj.
Efter en stund blev jag fundersam över äktheten.
inte kan man väl förbjuda fåglar?

Skön attityd dock, som jag tar med mig in i 2008

Näst sist

Dottern har nyligen börjat förstå och uppskatta Tv-guden.
Allt som oftast hittar jag henne soffpotatiserad framför burken
tillsynes bortom kontaktbarhet. i den välsignade koman.
Det är i huvudsak ett barnprogram som heter Dora, Utforskaren som
för bort henne i tankarna. Men även Postman Pär och Båten Elias.
Men då Iris i regel är högenergi så är dessa tillfällen av stillhet ett
välkommet avbrott i hundkojan.

Imorgon blir det frus-syster & frus-bror som kommer på en
bit mat och stillsam avslutningsfirande av 2007. Ann-Charlotte har
bakat en bamsing till äppelkaka för tillställningens final. Nu doftar
det gott i hela lägenheten.

Eller kanske inte hela. För jag prövar julklappsrakvatten och
jag känner mig instängd i lukten. Kanske är Tabac inget för mig?
Eller är det den förkylda snuvan som spökar med mig och
får mig att känna såhäringa?

Bild & Poesi

Elemetet vatten.
Tanken rymmer både Sjöjungfru och havsvidunder.

Här finns en stor böjlighet och det antar många former,
alltid dock i formatet H2O.

Zombies sedda i Kolswa

På annandagen samlades vi i Kolswa och ställde tydligen till med en
Zombiedans hos Iris Morfar och hanses käresta. Katten heter Abo och
Iris var förtjust i rackarn. Trevlig kväll med tacotugg. Ann-Cha har
snyggaste Wampirella-looken! Ha-ha

Vi har börjat snacka katt igen. Det vore trefligt att ha en strykare i
lägenheten, men det får nog vänta till Iris klara toalettbestyren själv.
Katten är en trevligt ting i vart hem, ger hamoni till rummen och samtidigt
har dom det lilla tilltalande tuffa vildheten.
Det är som om dom är tamma men bara på egna villkor.

I ett par kvarter bort så dog en ungfamilj i villabrand under julhelgen.
Ganska läskigt, men än värre är beteendet från omgivningen. I tidningen
stod nämligen om att snuten fick lov att spärra av hela gatan, ty Köpingsborna
for fram och åter för att beglutta dödsplatsen.
Vad är det som är så fascinerande med att se platser där döden nyss vart?
Det allra skämmigaste var ju att jag själv tänkte också att man kanske
skulle ha väggarna förbi det utbrända huset.

Konstutställnigen på Ögir tycks inte riktigt vilja ta slut. Det är
Okej för mej att dom, tavlorna, hänger ett tag till, men de som har
köpt väntar kanske på att affären ska bli klar. Sån är jag i vartfall.
Så familjen gick till dit för att höra om man kan börja plocka ner
verken. Dom hade ingen som skulle hänga efter, så dom ville ha
tavlorna där ett tag till. Och det gör ju ingenting, nu när ekonomin
är lite bättre. December var kris på slantfronten, och då ville jag plocka
ner & sälja.
Förövrigt ska vi till Ögir på Nyårs-revy-generalrep med tillhörande
supé och allt. 3:e Januari é det och det blir skoj att se va dom har att
komma med, dessa underdogs som utgör Hagateaterns enssemble.

Upplevelsedag för Iris idag. Vi åkte tåg till V-ås och shoppa lite.
i stada hade hon tråkigt men tågfärderna fram och åter var riktiga
höjdare för min prinssesa. I storstaden handlade jag Återbesöket.
Det är artister av olika slag som återinspelat Cornelis Vreeswijks
tydligen klassiska album Poem, ballader och lite Blues.
Har inte lyssnat så mycket än, men det verkar lite överarbetat
här och var, så tillvida att det går så långsamt.
Eller är denna långsamhet kanske något slags aktning- & respektgrepp?

Cornelis var väl fart & fläkt, medborgare?

Bok: Demoner - Ett bestiarium

Demoner - Ett bestarium
Av Harry Roos
Bild Nina Hemmingsson
Betyg: 2 af 5

Demoner är en coffie-table-book tror jag, och visst

ligger den riktigt snyggt på nämnda bord.
Omslaget är svart och silvergläns. Hurra!

Innehållet är hyfsade lustigheter och pricksäkra

iaktagelser av den svenska personligheten.

Eller kanske av mänskligheten som sådan.

Vad vet jag. Men jag känner mig träffad ett

par gånger och jag känner igen andra i texten

också.

Idén är att presentera typerna som demoner

och det är lite kul, men man tröttnar ganska

snart på lustigheterna. Det hela påminner ganska

mycket om gamla blaskan Svenska Mad som ofta

hade typer. Lite rip-off, och därför blir det bara två

i betyg.

Nina Hemmingssons bilder är det bästa med boken.

Julafton vs Juldagen

Julafton

Ann-Charlottes sida var i vårt hem på jul-knytis. En skön
avspänd form av firande. Iris & Alex röjde satan och hade det
roligt. Julmat smakade mumsfilibaba och strax därpå kom
tomten själv i min brorsar version. Iris var inte rädd.

Karl Bertil lyste skarpast i min visionsruta om man frågar mig.
Den filmen är verkligen snygg och har rätt jul-känsla.
Blir det krig mellan honom och den andra Kalle så går
jag med i Jonssons armé.

Iris favoritjulklapp var en dock-paraply-vagn och en badring.

Min favoritjulklapp var en bok som Nina Hemmingsson gjort
bilderna i.

Fråga: Kan man bota självsprickor med Karlssons Klister?


Juldagen

Vi åkte Saab och hälsade på min del av släktingarna i Kungsör.
Iris är inte så förtjust i "främlingar", men det gick bra. Hon var
på topphumör & isen var snart nog bruten.

God mat härna också och ännu mera klappar. Iris storkap var
en keyboard. Den gillade hon skarpt och det blir en del plinkandes
framnöver får man gissa. Påminde lite om Dr Phibes eftersom
spelmaskinen var utrustad med blinklampor alá 60-talet.

en Bra dag och med litet udda ögonblick: Ett träd med två ekorrar

Dagens Födlsedagsbarn: Älsklingen frugan! Puss!

Upprättelse af bubbelskandal

Ann-Charlotte & jag satt och titta lite på det vi hade filmat
i Solmyra i somras. Det var en sekvens där alla små gull
fick varsin såpbubbelmaskin i present av Sundsvallingarna.
Dom fyller ju år ungefär samtidigt och det var ungefär vid
Solmyraträffen.

Det var en liten fläktpistol som skulle doppas i såpan för att sen
skjutas av med ett hav av såpbubblor till följd. Och filmen visar
hur alla barn vetgirigt lär sig manövern och strax står och skjuter.

Man ser också, eller jag kanske minns, hur jag försöker få Iris
att doppa pistolen och trycka på knappen. Ett omöjligt uppdrag
och det kändes lite småpinsamt på något sätt att hon inte fixade
att skjuta och doppa. Det var jobbigt att jag kände den känslan.
Ett litet skam hoppade för första gången in i mitt pappavarande
och jag hoppas att det aldrig någonsin händer igen.

Någon halvtimme senare fastnade en annan flickas bubbelfläkt i
Iris hår och alla skratta så hjärtligt åt den tokan Iris, som fick lov
att klippa lite hår för att bli fri och sen duscha bort såpan. Och det
var väl gulligt, men ljust då, när jag stod och höll om Iris som var
uppspelt och fundersam förvandlades min redan illa gillande till
hat gentemot leksaken. Det kändes som mobbingskratt runt omkring
mig på trappan och jag var ilsk som fan på alla glada tillrop. Jag kände
försvarsställning och var nog ganska nära till att göra en scen.

Såpbubbelpistolen försvann i Iris farfar & farmors hus när vi
sedan kom hem.

~

..men så satt vi där och titta på den där filmen.
Ann-charlotte ser med en mammas kloka stolthet vad som
egentligen sker. Iris är helt borta i bubblorna som fladdrar runt.
Inte bryr hon sig om maskinen som gör bubblorna. Hon vill bara
fara runt med dessa mystiska luftbollar som hon aldrig tidigare
stött på.

Hon är ju en drömmare!!

..och med det blir även jag stolt över henne. Och skäms återigen att
jag försökte tvinga på henne pistol-knäppandets konst.

~

Bilden på mig, Iris och maskinen gillar jag dock.

Revben

God Jul & Gott Nytt År !

Rika Serier Fattiga Företag

En amerikansk ekonomitidning har på något sätt räknat ut vilka

seriefigurer som har det bäst ställt ekonomiskt, stod det i en blaska
nyligen!

1. Joakim von Anka, 190 miljarder kronor.
men när jag var liten stod det i Kalle Anka & Co att girigburken

hade 3 fantasiljoner. No suprise att han var på topp.
2. Kejsare Ming, Blixt Gordon bad guy, 138 miljarder kronor.
3. Richie Rich, 106 miljarder.
4. MOM, Futuramafigur, 103 miljarder.
5. Jed Clampett , vete fan vem det é. 73 miljarder.
6. C. Montgomery Burns från "Simpsons", 55 miljarder.
7. Carter Pewterschmidt från "The family guy"), 47,5 miljarder.
8. Bruce Wayne, Läderlappen, 46 miljarder.
9. Thurston Howell III, vete fan vem de é, 41, 5 miljarder.
10. Tony Stark , eller Järnmannen, 39,5 miljarder.

~

Diktsiten poeter.se håller på att dö. Tråkigt, och tvingar mig

att verkligen förlita mig på min förmåga. Spännande alltså, men

synd på sidan. Den har betytt mycket för nydiktande. Anledningen

till nedläggningen är att drivkrfaten bakom har börjat blivit

trakasserad av medlemmar och förföljd i fysiken oxå.

~

Idag stängde dom fabriken fram till 8:e Januari.

ingen jäkla julklapp fick vi fan heller inte i år. Dom förstår

inte att uteblivna julklappar kostar företaget. Till-exempl

genom oviljan att jobba övertid en lördag det verkligen
behövs.

~

En Dikt

Svartmorgon

en viskning
väcker mig
rakt under Orion

månen är total är en förbannelse
som sjunger mig
till frost
på en
häxgata

i träden skriker fåglarna
som om fåglarna dör

dagsmörker faller

natt är förbi

Film: THEM!

Them!
Betyg 5 af 5

En ung flicka irrar planlöst fram genom ett öde ökenlandskap.
I sin famn bär hon en docka med ett trasigt huvud. Två
passerande trafikpoliser ser henne och de tar hand om henne.
Hon stirrar tomt framför sig medan snutarna förgäves försöker
få någon kontakt.

Vad har den lilla rackarn varit med om?

Det där var inledningen på Them! från 1954.
Utan tvekan en av de allra bästa filmer jag någonsin
har sett. Det är en katastrofrulle kan man säga med en story
runt ett gäng radioaktiva, och därför jättestora, myror som
hamnar på kant med den amerikanska mänskligheten.

Filmen bjuder på obetalbara specialeffekter som icke
åldrats spexiellt värdigt, men desto skönare i kultighet.
Myrorna skriker tjipp-tjipp-tjipp och jagar socker och hjältepolisen
och hans gäng jagar myrorna tjoff-tjoff-tjoff med eldkastare.

Jag blir alltid så grymt imponerad av denna tids skådespelare. Viserligen måste det väl vara likadant för dagens aktörer, men
ändå: tänkt dej instrueras att agera livrädd och ha blott en
tråd-styrd filt-jätte till inspiration och motspelare.

När filmen kom till Sverige hette den "Jättespindlarna anfaller"
av någon anledning.

Höjdarscen 2:
Poliserna hittar en husvagn i dramats öken. Ena sidan av vagnen
är uppbruten på ett djuriskt sätt. Ett enormt hål är egentligen allt
som återstår av väggen. Poliserna kollar runt lite. Dom upptäcker
något annat konstig. Det ligger några sockerbitar i faslig oreda!
Det är coolt att dom verkar tycka att både sockerbitarna och hålet
är ungefär lika mystiskt!!

Diktningsriktning

Mina maskiner står vackert placerade i fabriken.

Självklart så långt bort man kan komma och det är ett
långt fundersamt helvetesvånda varje morgon att gå
till den bortesta byggnaden. Det skänker en känsla
av salt i såren.

Men det vackra i placeringen är att jag har fönstervy.
De står nämligen uppradade utmed fabrikens östra vägg
och där kan jag se dagljuset vakna och dagen med den.

Idag låg Riksväg 56 iskallt i ett frostlandskap, och över
åkrarna såg jag det mytologiska Supra spy ut sin vita
rök. Det var vackert och det såg ut som skorstenen i fjärran
var upphovet till det kalla. Som det var en snöfabrik.

~

Jag går upp och ner i min kreativitet. Nu är jag ner.
Jag har viljan men är långt ifrån inspirerad. Jag vet inte vad
det beror på men jag tror att det har varit en egotrippad
höst med utställning, boksläpp och intervjuer härna och därna.

Nu är det tyst på projekten, inga större grejer är på gång.

Jag hörde att folk som bor i städer/länder där stora tävlingar
annordnas, kan drabbas av någon slags depression när
festen/tävlingen är över. Kanske är det något liknande som
drabbat min kreativism?

Saken är också att jag fungerar väldigt bra under press
när det gäller detta med min hobby. Att ha ett specifikt
mål att sträva efter är en energirik mylla för min fantasi och
det funkar som både piska och morot.

Dessutom har jag infört ett förhållningssätt till skriveriet.
Jag ska låta dikten/tanken bli av sig själv och inte försöka
tvångsskriva den. Jag tar lätt till sådana grepp när det inte
händer något på några dagar. Jag är begåvad med fantasi
och den är lätt att ta till. Men också lätt att använda fel. Jag
kan skriva ihop dikter utan att egentligen mena något med
dom. Och inget fel i det.

Men jag vill inte göra sådan dikt längre.

När man tar det lungt med en dikt-tanke. När man låter den ta
den tiden den behöver så blir resultatet mer spännande.
Och det är åt det hållet jag vill sträva med mitt skrivande.

I monolgiskt öppenhet kan erkännas att jag också är väldigt
dålig på att bedömma mitt egna skriveri. Oftast rusar jag iväg
till poeter.se och publicerar mitt nyskrivna alster för att få respons
och veta om det är bra eller inte! och det är ju egentligen
rätt fegt, eller vad man ska kalla det.
När man tar det lite lungt så hamnar jag i ett läge där man
inte bryr sig. Man vet att det är bra. Eller snarare bryr man sig
inte om dikten funkar eller inte.

För man vet att dikten är Jag.

Och det är dom dikterna man ska skriva

Troféer

Alla somnar klockan 12 så att spöket poesi kan
svepa genom lägenheten. I de mörka rummens möte
med den fönsterfiltrerade solen lever mycket mer än
bara dammpartiklar. Jag la tystnad i mitt hem och
gick på jakt.

Det känns som vi flyttar igen.

Oro har både min älskade fru och jag i våra bosjälar.
Vi har levt tillsammans i närmast 15 år och under den tiden
har vi bott på 8-9 adresser. Det är ett fasligt fläng på oss
och nu börjar det så smått krypa i oss igen.

Det är ett trevlig ställe vi har nu, och oklanderigt sköts
bestyren av hyresvärden. Men dom blev plötsligt
fascistiskt förbannade över barnvagnar i trapphuset och
även har det förkommit lite ilska mot en idiot av
de anställda, som i sin oförstående attityd surnat ner flera
av familjens dagar

Gräset är aldrig grönare på andra ställen kanske, men
med lilla prinsessan i familjen har vi börjad flukta efter
ett boende som är närmare lite natur, eller med en uteplats
som är mer än en balkong.

Ann-Charlotte är jägaren som ständigt har sin falkblick
mot skogens hus. Vår ekonomiska situation gör dock att ett
husköp är tämligen uteslutet. Men det finns lite hyr-ställen
som kulle passa oss. Igår var vi och glutta på ett sådant alternativt
hus-boende på ett grönt område. Det var för galen planlösning för
oss men nu känns som att vi håller på att lossna från vår
befintliga adress.

Vi hade tänkt lämna dottern till Mormor/Pekka men hon var
så nedstämd över att inte få hänga med sina päron att vi drog
med oss rackarn i varjefall.

Hon ligger på stadig 37.8 feber.

Jag har lite mixade känslor för att dra igång kartonghelvetet igen.
Mest fasar jag dock för föråden. Man samlar så mycket jävla
grejer att det är sjukt. Varför man inte bara slänger grejer istället
för att vindslägga är ett mysterium. Mej veterligen har det
aldrig hänt någon någonsin att man har fört tillbaks något som en
gång landat i limbolandet vindsföråd. Undantaget julgrejs.
Jag ska börja hiva bort så fort orken tillåter.

Vi skulle ut och partaja i helgen. Men trött tog över.
Charta 77 ska intaga Ögir, och dom brukar vara skönt att
beglutta under en pilsner. Dom är som gamla kompisar för mig.
Hela mitt Köpings husband.

Dags att avrunda. dottern har en spik i mun!

Bild & Poesi

Instinkten säger att något är fel på personen.
Inget yttre stör mig och inget i bemötandet.

Kanske är det något i din själ som hatar min?

Hemma-måndag

En extra dag hemma idag igen!

Nog hann jag vakna och gå ner för att stämpla in
men efter en halvtimme ringer kärestan hem mig igen.
Iris har fått feber under natten, så det var bara att vända
hem igen. Jag störs förståss mindre av sådana historier.

Ann-chas kneg måst ha vikarie om någon saknas, så det
har blivit att jag tar Iris vid sjukdom. Men det är ingen
uppoffring. Sista veckan innan jul är lika seg som knäck
nere på fabriken så om man missar en dag eller två är det
blott bra.

~

Det blir lite kul med tomte-mötet i år. Förra året var Iris
lite för mycket bäbis i sinnet för att fatta att vad som hände.
Men i år är hon med och snackar jultomte och så.

Sen ska kanske brollan tomta oxå, så det blir elegant fixat.

~

Städa, tvätta hemmet. Iris glor på Doktor Dora
37.8 just nu.

Jag ritar bokomslag

Har ritat lite idag. Tecknarjobbet gällde ett bokomslag och jag
har lyckats få till en bild som jag själv är nöjd med. Det är svårt
på ett annat plan än just det rit-tekniska. Jag har försökt att att
söka efter det som var/är kundens önskan. Och det luriga i
bildritarbranschen ligger väl i att kunden inte alltid vet vad
han/hon vill ha.

Men denna bilden tror jag verkligen att diktaren gillar.

Ofta när jag uppdragsritar finner jag mig i situationer där jag övertygar
beställaren att mitt eget förslag är bättre, och jag förklarar varför.
Men hela denna uppdrag ska bli inledningen på ett nytt
förhållningssätt.
Jag ska hädanefter försöker läsa av vad det är som eftersöks, och därefter
skapa det efter bästa förmåga. Det är mer proffsigt att vara så.

Själv gillar jag bilden, och det blir nästan att man vill att den ska ratas.

...Så jag kan ta den!

Treflig helg till mej

Helgen började bra!

Jag stämplade ut!

Frugan & jag softade lite i tv-soffan och själv fick jag
också två recensioner av Manifesto Doghead.

Den ena av en bekant och den andra av något

så tjusigt som en lektör som recenserade på uppdrag

av Svensk Biblotekstjänst

Såhär fint tycker han:

Manifesto doghead är Håkan Eklunds debutdiktsamling. Boken består av fyrtio ensideslånga dikter fördelade på
fyra tematiskt samlade avdelningar. Håkan Eklunds språk är enkelt och direkt och pendlar mellan mycket
träffande och skarpa formuleringar och rena plattityder. Dikterna gestaltar både funderingar kring tillvarons
vardagliga och mer filosofiska aspekter. Dikterna har helt klart humor och är inte det minsta pretentiösa. Det förefaller som att Håkan Eklund är minst lika inspirerad av populärkultur som av högkultur och den gängse litterära kanon. Manifesto doghead är en ojämn men spännande diktsamling som utan tvekan har flera språkliga höjdpunkter, samtidigt som vissa formuleringar riskerar att mynna ut i intetsägande självklarheter. Boken borde med sitt enkla och lättlästa språk kunna tilltala även ovana lyrikläsare.

Jag igen: Det var faktiskt ett rätt fin tyckande. Inte bara hat!

~

Och en Diktfigur vill ha en omslagsbild till sin kommande bok. En

första råskiss är gjord, får se vart det tar vägen. Kul med ritjobb.

~

Och sen denna Minelli-skandal. Bortsett om att det är synd om
alla människor inblandade, så kan jag inte låta bli att älska att

fenomenet Carola står mitt i tornadon. Skadglädje är ugly men njutbar.

~

Julgran är plastad och klädd

En dikt

Allt kom ur dig

~
vackra tisdagskvinna

du får mig att göra
saker som är mycket större
än jag är själv

med dig kan jag gå
utan rädsla i dig ligger
världen enkel i dig
lägger jag mitt mod

du lyfter mig till
vad-som-helst
bara genom att du vet att jag kan
bara genom att jag vet
att du är där

i din sanna vilja
att vilja vara här

~
jag rodnar kanske inte längre
men du tänder upp en massa eld i mig

~

Rasistiskt drama

Denna har inte Jan Stenmark gjort, utan den har jag gjort.
Bilden är från filmen Bride of the Monster, regisserad av
Ed Wood Jr. Det är den snubben som Tim Burton gjorde
en film om i filmen "Ed Wood". Den sistnämnda rullen är
en av de bästa filmer jag vet och den förstnämnda är också
spexiell.

Också spexiell är en farbro som har börjat på min avdelning.
Han är min sidekick varannan vecka och har fyra veckor på
sig att ta sig i skinnet. Han är nämligen en herre i blåsväder
fick jag reda på idag. Han har uttalat sig rasistiskt i ditten och datten
och därmed gjort sig osams med invandrargrupper på fabriken
och denna plats, min avdelning, är den sista innan sparken.

Känns inget vidare att ha en sådan figur i hasorna men än så har
jag bara hört en massa rykten. Däremot så älskar han USA
som fan, och jag misstänker att där kommer nog ett litet
gräl uppstå rätt strax. För jag är rädd för Amerika, om man ska
låna en Bowieformulering.

Att döma någon på rykten är hemskt men ändå något man gör.
Förra veckan jobbade jag med denna man utan att ha hört allt
detta snack. Jag visste bara att det hade varit något bråk som han
varit innblandad i och det var därför han hade blivit omplacerad.
Men så viskas det och tissel-tassas och nu känner jag mig plötsligt
som figuren till höger på Stenmarkimitationen.

Bok: 2 faces apart

"2 faces apart, vol 1"

En bok med
illustrationer

Betyg: 3 af 5

Jag är själv med i boken och är därför inte heller totalt
objektiv, men jag är ju i min blogg och skriver det så det
borde väl vara okej ändå

Figuren Chibi är drivkraften som samlat ihop en mängd

illustratörer från världens alla hörn, för att presentera

dem genom deras alster. Jag är rätt svag för folk som får

en idé och sedan genomför den utan någon annan anledning

än att dom vill göra det. Dom kallas eldsjälar och tjejan

Chibi är verkligen en sådan.

Boken har fint tryck och det är en kul läsning som väntar

den som är svag för färg och illustratörers bildtänkande.

Va jag förstått så är det konstnärerna själva som valt de

bilder som boken innehåller. Och därför blir det också en

rätt skönt spretig känsla.

Jag saknar dock att det inte står mer om de medverkande.

Vissa presenteras via självskrivna ? stycken text, och andra

inte mer än det anonyma namnet.

Mindre gillande med samlingen är att det är en tunn

bok. "Vol 1" som det står i titeln indikerar att detta

är början på en serie, och jag hoppas då att det blir en
tjockare rackare nästa gång.

Bild & Poesi

Diffus plan

Jag gillar att skriva. Jag är säkert inte så bra på det,
men jag gillar att skriva. Jag gillar att försöka formulera
mina tankar samtidigt som dom hoppar fram i
fantisatorn. Det hela kan ibland bli en tvåvägsdialog.
Det jag skriver på dataskärmen har inflytande på
min nästa tanke och aldrig vet jag riktigt hur det hela ska
sluta. Säkert är det stimulerande för fettbulan också.

Och att det ibland blir stycken som kan hålla ihop som
en text, dikt eller lustifikation är en fröjd likväl. Jag har
också haft den glädjen att fått ge ut dikteriet i en bok och
det är ju få förunnat.

Nu har jag hamnat lite i ett bryderi vart mitt skrivande ska
ta vägen nästa gång. Jag gillar nämligen att jaga efter
mål och drömmar när jag håller på med det kreativa.

En diktbok har jag gjort. Vad gör jag nu?

En uppföljare är ett svar, och det finns redan en del i
det manuset. Men det ska jag vara cool med liksom, och
låta ta den tid det tar.

Senaste dagarna har dock ett annat svar börjat
riva i mig:
Jag kanske kan skrivrita en barnbok? Jag har flera
fördelaktiga tillgångar. Kunskapen att rita, kunskap att
läsa bild och en 2,5 åring till inspiration i min närhet.

Utvecklingssamtal

Idag skrev jag klart en krönika för Kung Bläck Magazine Nr 3.
Blev hyfsad tycker jag nog. Det är lite spännande att skriva med
tema. En utmaning och ett första försök resulterade i något helt
annat än vad det från början var tänkt. Jag har ju det "problemet"
att jag lätt fladdrar iväg i textandet, målandet eller vad jag nu
pysslar med. Det är skönt att handla så, att låta sig dragas iväg,
men allt som oftast slutar saken då i ett stort ingenting än i
det önskade överaskande braiga. Priset är ju också det att den lilla
idén, fröet, känns förbrukat om man använt det en gång och
flummat bort det. Nixpix, stramma tyglar ska det va! Och det var
just det som jag lyckades med i krönikan. Hålla ihop skiten!

Igår sov jag på Tintin-dokumentären på TV. suck.

Utvecklingsamtal med chefen idag. Det är ganska lustiga
tillställningar. Jag har haft min beskärda del under de år jag
knegat. Tyvärr så biter det inte riktigt rätt på denna lilla
arbetare. Enda större utveckling dessa samtal har fört med sig
är den att jag har utvecklat en förmåga att svara på chefens
frågor på så vis att jag egentligen inte säger eller lovar någonting
alls. Jag är nöjd med min stillsamma tillvaro och det enda sättet att
få ha den ifred är att försöka få den att låta som en utvecklande
utmaning. Jag sa som ett exempel att jag vill satsa på att
"fördjupa mina kunskaper" i den maskingruppen jag är.
Sånt sker ju liksom konstant.

..men lite riktig utveckling åkte jag allt på. Jag är anmäld till truckkurs!

När maskotar dör..

Segrarna hyllas med nationalsång och efter ett
finalnummer med en pompös sångerska och ett
välkrutat fyrverkeri blir det plötsligen väldig
mörkt och tyst.
Ingen unge vill ha dig som leksak i sin hamburgerlåda,
ingen vuxen vill se dig i någon televisionsvinjett och dina
tröjor, som dittills burits i mängd och folkfest, bärs bara
enskilt i skuggiga fabriker eller någonstans under jackan
vid de årliga höststädningarnas trädgårdar.

Du blir ett minne. I bästa fall.

En maskot tackas sällan när det hela är över. Dom flyttar till någon bortglömd stad, blir alkoholiserade, bittra och förvandlas sakta från kramdjur till rovdjur.

Vad hände med Snowy, maskot från Hockey-VM 1995?

Dikt: Sträva

Sträva


reser i min längtan

huvudvärk för mig hem

hon bär mig till
den brandgula stjärnbilden

~

till min vän som aldrig fryser mig
till stadsdelen som byggdes i mitt namn
till den svarta strösselhimlens diamanter
till decemberträdets vackra tystnad

~

jag längtar hem

Julhandel

Vi lämnade dotter hos mormor & Pekka och med lövtunn plånbok

men med spänderbrallor gick vi till stadens leksaksaffär. En uppgift

svårare än man kan tro, detta med att handla julklappar. Vi fingra

på så mycket grejer. Men tillslut blev det följande i lilldrakens paket

~ hink med skurmopp, barnstorlek

~ Dora äventyrerskans-docka.

~ Svajperdocka, Bad guy från Dora.

~ Bok om Totte

Sen fick jag dricka Kaffe medans frugan handlade mjukpaketsgrejs

på Lindex. Jag drack kaffe och åt en skitblek Lussekatt.

~

För första gången på många, många år ser jag fram emot

detta julspektakel. kanske har det med iris att göra, men

årets jul är soft på något vis. På julafton är det knytis hemma

hos oss, med Ann-Chas morsa-folk. Juldagen är vi hos mina

rackare till päron och annandagen är det Taco hos Ann-Chas farsa.

Hela besökargrejset fixat på 3 dagar och jag har ledig sedan

till 7:e Januari, om det vill sig väl.

~

Ann-Cha och jag pratade lite om Iris. Ann-Cha sa att ibland när

hon ser Iris så hajja hon till för att hon ser asiatisk ut. Det är lite

lustigt med det där. För Iris är lika blek och skön i skinnet som

sin mamma, och har hennes färger i hår och ögon.
Och mina glutthål har kinesiska former och buskiga ögonbryn har

både jag o dotter. Om vi hade fått ett bio-barn så funderar man på
om det skulle finnas några likheter med Iris.

~

Fan, jag har skitont i halsen & är sjuk. Löjligt att vara

på Lördagar som ju är en ledig dag. Alltså är det tämligen

värdelöst!

~

Förvånansvärt bra!

På Adlibris har jag fått en kundrecension.
Signaturen Celine skriver om "Manifesto Doghead"

4 stjärnor av 5

Förvånansvärt bra!
En av de bästa diktböcker jag läst i det senaste.
Överaskande skarp! Lite tunn dock, här kunde
det gott funnits mer av!

Jag igen:
Jag ska villigt erkänna att jag har varit in & letat efter
sådana häringa tyckanden om min diktsamling i de olika
internetsajterna, men fram till idag har det varit fruktlöst.
Att hon tyckte så bra gör inte heller ont. Jag är ju vän
av Paranoia och genast undrar jag vem personen är?
Är det någon mig bekant? Eftersom det är "Förvånande"
och "Överaskande" så indikerar det att hon väntat sig annat,
vilket betyder att hon antagligen har en åsikt om mig innan
hon läste och alltså känner hon mig. Paranoia, som sagt...

~

Vän av idioti är jag oxå och idag lyckades jag nog med att
få in en rackare på topp 10 Dogheads savgaste stunder.
Nämligen tog jag och borsta tänderna när dottern levde
rövare i badkaret. Frugan kommer in och bubblar med mig.
Jag noterar doften från hennes fuktkräm i badrummet.
Frugan går iväg igen och jag slutar tandpoleringen. Det
smakar lite blekt om krämen idag konstaterar jag och
upptäcker därpå anledningen. På handfatet står Nivea och
flinar åt mig, int Sensodynen! Häpp!

Jag borsta i 2 minuter.

Bok: Svensk Poet 2007

Svensk poet 2007
En samling svenska poeter

Betyg 4 af 5


Egentligen ska Svensk Poet 2007 få två olika betyg.
Ett gällande konceptet och hur det fungerar och dels ett
betyg som tycker om texternas kvalité.

Jag gillar idén att man får pröjsa en liten slant för att ha
med en dikt i en diktsamling. Det resulterar faktiskt i att man
får en samling med typer som på olika vis brinner för sin dikt.
Ett lika enkelt som genialt koncept av King Ink.
Jag märker det när jag läser alla dikterna i samlingen.
Det är hög nivå på skrivandet nästan överallt.

Man blir lite nervös när man själv har sitt enkla alster
bland sådana duktiga förmågor. Men det som överskugar
är glädjen att ha sin plats bland dem. Ett ganska stort märke
i den svenska diktvärlden har jag och vi allihop varit med att
ristat fram detta hunddiktens år 2007.

All poesi kan man inte gilla när det är 58 typer som viskar till
mig på över 130 sidor härligt fläskig diktsamling. Men ingen
ska sågas här. Det vore osnyggt och motgående min natur
eftersom detta är lite mer än bara en bok-vilken-som-helst.
Men de dikteri som jag gillar mest ska genast namedroppa
och tipsa.

Fredrik Stillesjö beskriver skönt, klart men ändock
mystiskt. Jag får ingen riktig hum om vad dikten vill,
men dom skapar i mig sinnesbilder som jag stormrivs uti.
Som att titta på en konstig film.

Josefin Modigh har ett skönt namn och skiver lika skön dikt.
Korta dikter som fångar känslor, sekunder, små stycken
ur ett liv. Spännande formuleringar och en vilja att veta mer
om vad som hänt, vad som föranlett dikten är hos mig hela
tiden när jag läser henne.

Miss Lyckad skriver poesi lika osminkad som en motorsåg.
Man kan inte värja sig. Älska hennes ord eller .. ja, något
alternativ finns inte egentligen. Dikt som verkligen känns
egen, ursprungen ur en människas tankar. Jag tror att hela
diktsamlingens allra bästa dikt fanns här, den förbannade
och underbara * Jag vill döda henne*

Maria Yvell gillar jag mest för hennes stil. Dikterna är
snygga och skönlästa. Dom har en inneboende rytm och
även om jag inte fattar allt så trivs ögonen att dansa i
hennes orderi.

Daniel Watson, en av figurerna bakom denna fina bok,
har också med en dikt som jag gillar. En text som har en
skön känsloväxling från stillsamt vemod till ett agg.
Snyggt och samma ärliga ton som jag tidigare läst
hos samma Daniel. Han är proffs.

Beställ boken här.

Du:
- Tack Håkan, vilket bra julklappstips!

Jag:
- Varsego!

Köpingsrevysbild

På en annan scen av Köping heter Hagateaterns revy

i år och min favoritkonstnär, nämligen jag själv [ skämt] hade
fått lilla uppdraget att teckna en reklamposter till spektaklet.

Och idag hade någon tapetserat i stan med sådana affischer.

Klick-klick sa kameran och ovan ses min bild på min bild.

Jag och kärestan är bjudna på middag på Ögir under deras

teaterapornas genrep och det blir skoj.

Annat:

Torgets julgran ringde och meddelade att den faktiskt inte

är helt jätteful i mörker när glödlamporna tindra. Okej, sa jag.

Dotter, 2.4 år & poetisk:

~

hund sjunger i trappen
hund ledsen

jag kommer ihåg

bra minne

~

- Iris Eklund

Googleresult Macabre

Skrev i förra inlägget om att goooogla sig själv,

varpå jag kom på att det var ett tag sedan jag

gjorde det. Sökte på min diktsamlings namn och

hittade till min fasa en BEGAGNAT- annons!!

Stackarn, som int förstått att han/hon sålt iväg en av

litteraturhistoriens viktigaste verk, i originalutgåva!

~

Allvarligt, så kan det gå!

i telefonboken bor alla

Fick en pdf-fil från journalistan från Dagens Arbete
idag. Den innehöll intervjun dom gjorde med mig om
Manifesto Doghead. Den kändes faktiskt som om dom
lyckats fått ett ganska okej hum om mig & min person.
Jag fick dock inte publicera den förrän artikeln varit med
i tidningen. Det är väl okej antar jag, men man blir så till
sig när man fått en smula uppmärksamhet, att man vill
visa det för alla.

Har funderingar vad jag är för en egotrippad figur egentligen.
Att jag googlat mig själv ett antal gånger. Inte minst med
Manifesto D men detta beetende måste nått nytt
bottenrekord härom dagen, när vi fick telefonkatalogen.

Eller hur förklarar man att jag, varje år den kommer ner
i brevinkastet, att jag snabbt bläddrar upp herr & fru Hund
för att se vad och om något står på vår plats?

Svensk poet 2007 läser jag för fullt och det är en
kul att läsa så många olika diktare, mer eller mindre
alla, besläktade med mig själv i sin sidosyssla att
dikta. Boken ger mig en samhörighetkänsla med alla
andra funderare. Har blott bara skummat lite ännu.
Vill läsa den långsamt, långsamt, långsamt. Så man hinner
med att se allt. Det är ju en trevligt tjock samling.

På Lördag ska jag sätta på mig finskjortan för SAABfärd
till Kolswa Herrgård och där inmundiga årets första Julbord.
Det är avdelningen som har en lit jultillställning och det
blir najs med julgröt!

En annan knegare avslöjade på lite otypiskt
verkstadsmanér såhär:

- Du, jag gillar att träffas och så vid julbord, men för mig
är inte maten viktig, inte spriten viktig och inte ens saken
att träffas och göra annat än bara jobba. Nej, du Håkan, för
mig är det viktigt att få klä upp sig! Jag älskar att sätta på
mig fina kläder. Vara elegant. Har alltid gillat det!

Det var lite HÄPP! att få ta del av en sådan "blottning"
av knegarkompis själ, men han kanske trodde att en sådan
mjuk sida är okej att förtälja mig då jag nuförtiden är känd
på fabriken för min känsliga poetsjäl. Ha-ha

Annars är jag snorig

Två böcker, två hundar

..och sen landade det faktiskt en tidig julklapp från

King Ink. En postförsändelse välfylld med böcker vari

mitt namn står tryckt uti!
Ah, dessa välsmakande egotrippar!

i Svensk Poet 2007 har jag med dikten Balkongflickan

och en illustration jag gjorde, som var SP2007-kampanjbild.

Har småbläddrat i boken och tycker den verkar riktigt bra.
Säkert lurigt att synas i en sådana högklassiga omgivningar
men återigen har den gode Daniel Watson gjort mig en
tjänst genom att placera bilden brevid dikten enligt teorin
att De flesta kanske hajjar till när en teckning plötseligen ligger
bland all textande

Balkongflickan är en dikt som jag tidigare haft ute på Poeter.se.
Där fick jag mycket fin respons och det var därför jag valde
ut dikten till samlingen. Dikten, och dess titel är kommen ur
någon nyhetstidning som skrev om hur unga flickor manas
att hedersmörda sig själva genom balkonghopp, eftersom mördarna
int vill bloda ner sina händer.


2 faces apart vol 1

Den andra boken som förfestligad min dag var samlingen med
illustratörer som heter som ovan. Jag är med även i denna bok
och det var lite nervöst att se hur pass man skulle stå sig i mängden.
Jag tror jag klarade mig hyfsat, om man ska vara sådan som
jämför sig. Och det kostar jag på mig att vara i tecknarkvarteren
där jag i vartfall har ett uns koll på vad jag sysslar med.

Sömn, väntan, pulver

idag blev det stängt på fabriken. eller Iris var snuvig
och hon fick vånda sig fläckvist genom natten.
Hon verkade ha ont i halsen och vara täppt och int
förren hon fick en skopa alvedon så somna hon av
hyfsat. Vi beslöt att ha henne hemma idag, men nu,
mitt på dagen, verkar hon ganska frisk. Lite röd om
snoken bara. Allt är värre om natten förståss, men hennes
farsa överdrev nog när han sjukskrev ná från dagis.

Själv låg jag mest och blinka efter att draken fick ro.

Jag har ett tänkleri till självhypnos som brukar nyttjas
vid dessa ganska vanliga låtsas-sov-nätter. Nu blir
det alltså flum..

Jag tänker färger på mig, Ann-Charlotte och på Iris.
Dom dansar över oss, och varsin färg har vi som går in
och ut i varandra. Iris färg, grön, tänker jag upp så det
täcker hela det sovande rummet. En mental kavling som
går diagonalt, upp och ner, fram o tebax. Ann-Charlotte
och jag är små lavalampor i det gröna. Hon är röd och jag
är gul. Sen formar min tanke dessa färgerier i olika mönster
och vips så sover jag.
Det finns inga regler, men jag när Iris sover dåligt, har
mardrömmar & sådär så känns det som att jag hjälper
henne till ro när jag tänker i detta färgeri.

~

Annat:
Idag väntar jag post igen. Min heta önskan att få hitta
är poetiska samlingen "Svensk poet 2007". Det är så ballt
att vara med däringa också.

~

Annat II:
Jag gick en utbildning en gång för hjärt/lung-räddning, First Aid
och sådant, ty det var så att jag skulle till att bli skyddsombud
på avdelningen. Den tanten, som höll i kursen, var en medicinare
av något slag. Hon berättade på sidospåret att om läkemedlet
Alvedon/Treo och Magnecyl skulle framställts idag så skulle
det aldrig släppts receptfritt. De innehålla nämligen grejer som
verkligen är dunder. Så klokt är att använda måttligt kan man
misstänka. Kärestan är en driven nejsägare i vårat hem, men jag
är svag och skriker gärna Alvedon! när huvudet susar och brusar.

En Dikt

Vad rör mig i ryggen?

den plats jag lämnat
lyser mig alltid vackert i ryggen

där slår tankarna ut som
fyrverkeri

där växer drömmar till en skog

i träden sjunger kråkor mig i ryggen

vänd tillbaks
du är inte klar

¨

sjung hur högt ni vill

falsksång har aldrig landat i
ett hjärta


¨

Inga amerikanska hattar

Snella du.
Jag förstår inte vad det é med dej.

Eller egentligen
Jag förstår inte va det é på dej.

Jag ser ett modefenomen födas i medelålderskretsar.
Det är Cowboyhatten som börjat bäras. Och inte bara
av männen, tyvärr. Kvinnor brukar vara duktiga på att
sätta punkt för mäns galenskapiga påhitt, men nu
när även fina damer på största allvar går omkring som
Lucky Luke, så får man nog gissa att USA-hatten är här
för att stanna.

Det är 40-talisterna förståss. Dom förverkligar sina drömmar.
Det syns tydligt när man tänker på hur många gubbs som
köper motorcyklar. Det är drömmen som Marlon Brando
planterade i sin rolltolkning i "The Wild One". Filmhistoriens
första knutte, och säkert en figur som mången ung fyrtitalist
blev biomärkt utav 1953. Alla förtjusas ju av en rebell.

Och nu är det väl pang-pang-rullarnas huvudboningar
som börjat dölja de förargeliga flintar som misspryda varje
sann cowbuysarsjäl.

~

Kanhända är man knäpp, toleranta jag som ser en
stolthet i att ha en rot i den provocernade punken.
Jag, om någon, ska väl inte tycka bu och bä över sådana små
betingelser som vad folk väljer att bära på huvudet.

Men jag kan inte hjälpa det.

En cowboyhatt missklär en svensk skalle lika illa som
till-exempel engelska snutmössan Bobby, eller kanske en
turkisk FEZ.

Cowboy hattar trivs bäst där dom växer, i Texas.
Lämna tillbaks dom, och om man nödvändigtvis vill
ha en kossakoppling i sin mundering så har Lantmännen
jättesnygga kepsar.

Bok: B. Hallward - Väglederskan

B. Hallward - Väglederskan
Betyg: 4 af 5

B. Hallwards bok är en liten trevlig berättelse om moraliska
värderingar förtroende och hemlighetfulla backgrounds. Dramatiken
äger rum i en liten, liten sovstad eller by, dit en kvinna flyttar och blir
beskvallrad. Själv är kvinnan förtjust i skvaller och i utbyte mot
deras mörkaste hemligheter förser hon brydsamma besökande bybor
med goda råd i dilemman.

Jag blir mest förtjust i den lilla stadens persongalleri som elegant skrivs
fram genom de många olika möterna som dyker upp. Det är ett galleri
värdig Aghata Cristie. Här finns prästen, supgubben, skvallerkärringen,
frisörskan, otrogne maken, målarkludden och en sommar som inte vill
regna. Kanske lite klishée, men ändå en väldig trevlig läsning.

Boken har ett litet "Häpp!" som final som jag inte blev helt betagen i.
snyggt förvisso och ett annorlunda grepp a lá M. Night Shyamalan.
Men jag tycker ändå att boken lämnar mig med ett allt för
krokigt frågetecken för att vara toppbetyg.

En bra bok!