Spindelmos & Mord

Mänsklighetens mörker blir påtagligt när
mördare smyger i granngården. I Arboga kniva
någon elak man halvt ihjäl sin kvinna och helt ihjäl
sina två barn. Knegarkompisens käresta var kompis
med kvinnan och man mår illa när man därför får
höra namn runt fikaborden på fabriken.
- Vadå, lilla den och den? gick snacket och antar
jag hanteringen av att vara berörd på något avlägset
personligt plan.

Män är elaka. Kvinnor är elaka också men oftast är det
bara i män som man kan hitta ett sådant elakt väsen
som det krävs att mörda sina egna barn. Vet inte om
det är vad som har skett i Arboga men jag fattade det
som så.

Jag kan inte förstå att man kan göra något sånt?
Passionsbrott, som det heter i deckarvärlden, finns
det någon skev logik i:
Jag älskar dej - Du sårar mej - Jag dödar dej

Men hur tänker en barnamördare?

~

Jag har blivit så jäkla soft sen jag fick Iris. Jag blir
rörd intill tårar när barn försvinner i Law & Order
för jösse namn. Det är patetiskt! Ha-ha

~

Idag var jag en mördare ändå, när ett eight-legged-freak
hotade att spinna in köket i nät. Rackarn möte sitt öde i
en pressande kartongbit. Vi brukar förespråka förvisning
till uteliv via balkong, men det blev spindelmos denna gång
när ihjälfrysning var alternativet.
Och kärestan rös av odjurets existens så det fanns inget
jag kunde göra. Dessutom får man en manlig hjältepoäng
om man hjälper fagra mön i köksknipa!

Men nog tänkte jag förlåt.

Det värsta jag slagit ihjäl:

För 300 år sedan fick en katt barn med sin bror,
tredje generations inavling lägenhetskisse. Och min
polares ömma hjärta och min egna snabba mun satte
mig i ett det klistriga löftet "att ta hand om problemet".
Och så gjordes, men upplevelsen darrar fortfarande
i mig och jag kunde aldrig mer se den kattmamman
i ögonen.

~