Om Andra Köpingsdelen

Regn som faller som i en hårdkokt deckare och

lika tufft var det att pallra sig iväg till fabriken.

Annat var det på granngården och Söndagen där

en flock snödroppar stod och inbillade mig och Iris

att det var deras tid nu.

Sista söndagstelevision med Andra delen av Köping,

och ett syndrom har dykt upp i samhället. Man skryter

med vad man har för kopplingar till gänget. Har själv

märkt att en viss stjärnlyster runt ikring dessa figurer

ty jag hajjar nu-fö-tiden till var gång Linda Hammar

eller dylik nalkas mig på Köpings gator. Ha-ha.

Naturligtvis så diskuteras det i fikarummet en hel del

om våra kufiska vänner och spexiellt Tobbe som

till-o-med citeras i den skämtsamma älskvärda tonen.

Ibland är det lite vassa skratt tror jag oxå.

Mitt eget i-e-annan-d-a-Köping-skryt:

Jag har minsan jobbat på Gersilla Vårdhem i mitten
av 90-talet. Det var på ett gruppboende för äldre
utvecklingstörda och det var ett fantastiskt bra jobb.
Jag var ute och gick med en hyperenergisk man för

att han skulle orka med att ta det lungt mot kvällen.

Det betyder ungefär:

Jaså! Ni tror ni lär känna deras värld genom tvn? Här ser

ni en gosse som har upplevt den på riktigt-riktigt

En förfärlig idé:

Köpings-safari! Kom och se alla platser från den välkända

televisionsunderhållningen! Ät mat på Lukas! Gå på bio

Royal och pass på, har du riktigt tur kanske

du stöter på Tobbe på Krillans sportanläggning! Tut!

~

Jag skulle ju int skriva det där

~

Det är riktigt kul att skriva min novell har jag fattat.

Antagligen är jag blind av glädjen över att jag

lyckats skrapa ihop en början, en mitt och ett slut och

således sitter på ett äkta frö! Idén jag skriver efter är

inte heller så dum, inbillar jag mig blysamt. och inte

lika blysamt så är det en genialiskt mix av Romeo, Julia

och Taxidriver berättat på ett sällan sedd sätt!