Hemskglass

Iris, min vackra vilda dotter har utvecklat
en rädsla för glassbilar. Varannan tisdag så kommer
den och tutar utanför hennes sovrum och då det sker
vid läggtid så är det lit extra bök för pappan & mamma.

Rädslagrejen i sig är väl inget att skratta år, men
det värmer någonstans när hon inte har någon mer
påtagligt farligt att lägga sin skrämsel på. För jag tror nog
att det är vad hela saken handlar om. Hon utvecklar
Jag-är-rädd-grejen och lotten föll på Hemglass.

Hon älskar glass. Jag med. och Mamman med.

Men mycket med glass blir det inte nuförtiden.
Effekterna av den sundare livstilen har börjat påverka
min lekamen. Ikväll vägde jag 81.9 vilket är fint lite.

Novellskrivandet går ganska trögt. Det prioriteras
ganska lågt då jag har ungefär bara 2 timmar hobbytid
per dag och då har jag mycket med både rita och
tex blogga. Men igår hann jag med att skrifta lite
och det blev ganska bra. Jag tror jag kommer ro
berättelsen i hamn.

Jag gick en internutbildning för att lära mig manövrera
en robot och då fick vi minsan varsin t-shirt!!
Det är bland det bästa som finns på fabriken. Att få
offergåvor. Och dagen efter fick man pennor från
Reflox, eller va dom nu hette. Enkel glädje för ett
enkelt sinnen.

Jag längtar till helgen. Till ingentingets sköna högtid.

Men lite bök blir det dock, Frusystra Å ska ner i kartong
och skickas till nästa ställe.

I Måndags hände något inte märkvärdigt men ändå
väldigt speciellt. Iris svarade mig på en enkel fråga
på ett normalt sätt. Hon brukar svara och prata väldigt
mycket, men det är i ärlighetens namn väldigt mycket
svammel och ämnen som kommer och går lite fritt.
Men i Måndags så frågade jag vad dom hade ätit
på dagis. Och iris svarade:

- Kyckling och ris!

..Det var varken mer eller mindre eller upprepning.
Det var ett rakt svar på en fråga som pappan ställde.
Hon svarade och sen återgick hon till sitt, vilket var att
åka vagn hem. Jag blev så paff och stolt så jag bara Va!?
och då sa hon Kyckling och ris igen!

Men på Tisdagen så hade dom ätit leverbiffar
sa fröknarna och då blev jag irriterad för det har dom
serverat kanske 4 gånger på det halvår hon har vart
på dagis, och jag upplyste fröken om att leverbiff
inte är något som hör hemma på dagis i dessa moderna
tider, eftersom det inte förekommer i något hem
heller. Och om dom kunde låta bli att hålla på med
dylika styggelser framöver. Men stackars fröken var
oskyldig och hade själv protesterat listvis över
maträtten. Bra för dom, men tydligt är det en
inkompetent chef någonstans som skriver matsedel.

Voff!