att ta del av skönheten genom ett lägenhetsförnster.
För helst stannar jag inne.
Vi drog med Iris på morgon promenad i pulka, men det
var inte så kanonskoj tyckte hon. Och sen blind-bajja hon
så vi fick lova att gå hem och hitta inget i blöjan.
Igår hade hon Kina-kompis på besök. Det var trevligt
men det faktumet att kinakompisens mamma är psykolog
får en att vara lite lagon paranoisk vaksam över sin tunga.
Löjligt förståss men sådan tror jag alla är.
Dessutom kom vi in på ämnen och hon berättade att
hon minsan var lite yrkesskadad o diagnoserade situationer
och folk i sin omgivning. Den lilla olusten till trots så var
det ganska bra att snacka lite iris-funderingar med en
yrkes-kvinna. Hon är nämligen barnpsykolog. Vi har
våndats lite över dagisupptakten eftersom Iris för tillfället
är väldigt känslig vid separationer från oss. Så hon, psykologen,
kom med lite bra tips.
Kompisen och Iris hade kul som tusan och hon somna som en
stock när familjen hade vänt hemåt.
Världen har börjat vakna till liv igen efter Jul & Nyår. Väldigt
skönt att vi, familjen, har lite vardag kvar tillsammans. I flera
månader har vi försökt att ta oss till I.K.E.A. (Håll käften, Det är sånt
barnfamiljer drömmer om), och kanske, kanske kan det bli av nu?
Läget är ypperligt, om än kanske någon fliga för snöigt.
Ikväll ska Iris vaktas av Farmor & Farfar medans vi
går till ögir & tittar på Nyårsrevy.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar