Diktskriveri: Vhila

Vhila

Paranoia är snäll
vaggar mig till sömnlös
drömlös är jag
ikväll

delar gärna av sig oro
kryper in från alla håll
lilla svarta djävulsfrö som gro
växer stor utan kontroll

På andra våningen finns vila. Där ligger jag och du och
jag som en skräckfilmsmumie. Uppvaknad och osalig.
Jag slänger en förbannelse över det som stör min sömn!
Om det är okej att låna era grepp herr Farao?

I slutenhet är ljuden det starkaste. Precis som Daredevil,
den blinda advokaten, menade. Han använde en
inneboende lyssningsradar för att svinga rätt mellan New
Yorks skyskrapor och fånga alla bovar. Undrar om han
kunde sova? Om han kunde stänga av intagen av signaler

när han låg och vred sig i sängen på småtimmarna?
Öronen glöder och jag kan inte riktigt avgöra om det är
kuddvärme eller om det är några subtila meddelanden
som når mig. Kanske signaler från yttre rymden?

Du ligger och dansar i sömnen. Du gör små fina steg

med dina händer. Det ser så lustigt ut. Nattljus letar sig in
i sovrummet och jag tror att månen älskar att titta på dig

lika mycket som jag. Du är så vackert att man nästan vill
gråta. Jag hoppas att du vet hur mycket du betyder för mig.
Jag hoppas att du vet, och att det är det som får dig
att se sådär from ut.

Det ligger en stäpp utanför på parkeringen. Antagligen
är den stulen från Arizona. Det är dag men landskapet
ligger stilla.
Omgivningarna pryds av bilvrak. Flockar av djur smyger
runt omkring dem. Det är svarta hunddjur med vädrande
nosar och vässade käftar. Dom sjunger som vespor.

Om vi var unga hade vi nog varit ute och rumlat nu. Men
vi var flockpunkare och dom som sjunger för mig inatt
rider vespa. Unga flickor fångade i lyktstolpssken och

runt omkring dem cirkulerande som tveksamma hajar,
nästan lika unga pojkar. Det är en parningsdans.

Man passar ihop med folk. Jag tror att alla har ett av de
fyra elementen i sitt väsen. Ibland stöter jag på folk som
man måste ha att göra med. Dom är trevliga och artiga på
alla tänkbara sätt. Ändå känns det fel och besvärande att
vara i den personens närhet. Då handlar det om en konflikt
på själslig nivå.

Du är jord. Den allra trollrikaste skog bär du. Också dina
färger är skogens, älskade Bärnstensöga.

Jag är vatten. Jag rymmer både Sjöjungfruns skönhet och
havsmonstrets fulhet. Jag lever i stor böjlighet och därför
antar jag många former, men aldrig långt från formatet
H2O.

Du drömmer mig en trollramsa som jag sätter i djupet på
alla som vill

rinn, rinn lilla väta
brinn, brinn lilla eld
blås mig till himlen
eller slå mig i rot

forts följa