Familjen bleknar

Nu har jag varit borta från dagligt brus så länge
att jag börjar märka av folkskygghet. Jag pumpa
däcken på frugans hoj och velicopederade mig till
apoteket denna morgon, ty hela familjen är mer
eller mindre sjuka & flytande värkspulvret var sinat.
Den konstiga rädslan att stöta på någon bekant satt
på pakethållarn hela turen. Men det var skönt att få
luftas lite. Detta rädsla-fenomen har vi båda stött
på förr om åren, och om man draga sig till minnet det
glada 90-talet så kan tänkas var det den absolut största
anledningen att man inte lyckades hitta något jobb.
Man var folkskygg ju.

Så en varningens ord: på femte dagen börjar bleknaden
ta över en del.

Annars är det så skönt när livet stannar av i
något som känns som en lång Söndagseftermiddag.

Iris hade maror hela natten och idag har hon haft
gnäll attacker till-o-från. Men lite mindre feber i vartfall.

Kärestan är rädd för att blir förgiftad. Nästan en sjuklig
oro skulle jag vilja klassa det som och idag visade sig
att dottern snappat upp denna läggning, då hon pratade
om sitt halsont och sjukdomstillstånd:

- Det kan vara giftigt..

Det var dagens garv men kanske frugan
rodnade lite oxå...