sällan sällan sällan

Min vackra fru & mitt fula jag gick till Ögir på Torsdagens
kväll för att äta lite gott och ta del av Generalens version
av Årets Nyårsrevy. Jag hade fått inbjudan eftersom jag
hade designat affisherna till spektaklet.

Det var skönt att sitta softa lite med frugan utan att
ha Iriskontrollen spökandes. Det blir sällan sällan sällan
och helt bra känns det ju inte när hon inte är med, men
ganska skönt, som sagt.

Nyårsrevyer är varken mitt eller Ann-Charlottes
förstahandsval som underhållning på krog och helt ärligt
kan sägas att vi inte gapflabba spexiellt mycket under
sketcherna och sångerna. Men det är trevligt, som alltid,
att ta del av eldsjälars verk. Dom älskar det dom gör och
det är svårt att inte tycka om deras insats. Alla skämt
var inte roliga, det är sant, men helheten var nog hyfsad.

Iris hade haft det bra under sin Farmor & Farfars uppsikt.
Läggningen hade gått bra och det är skönt att man vet att
det funkar på den fronten, om man skulle få för sig att gå
ut igen nångång.

Min farmor håller på att ge upp. Det är lite tråkigt men hon
har både åldern och viljan misstänker jag. Hon brukar snacka
att hon levt klart, och allt oftare enligt mamma. Det var länge
sedan jag hälsa på och efter slaganfall och allt känns det lite
obekvämt för mig att dra dit. Vet inte vad som väntar, och om
det egentligen är någon mening. Förra virr-attacken hade hon
tappat bort mammas identitet. Den fick hon tillbaks efter ett tag,
men denna senaste attacken var värre. Kommer hon ihåg mig?

Jag fegar nog ett tag till. För jag är en fegis. Jag ska snacka
med mamma om det är någon idé. Inte för att mamma någonsin
skulle säga:
- Nä, min son, åk inte hälsa på din ensamma farmor.

Tusan, farmor är en riktigt bra farmor. Får nog lov att pallra mig
dit. Pappa vet hur man handskas med sånt man inte riktigt vill göra.
Han enkla sköna filosofi är att det är nyttigt för dig !

~

Idag åkte vi till I.K.E.A. och köpte snuttar till Iris.


Så var det sista helgen innan fabriken helt plötseligen!