T-Virus

Det var 1,5 år sedan som jag målade omslaget till

horror-punkarna T-Virus andra bolagsplatta. Och

faktiskt hade jag börjat misstänka att det aldrig skulle

bli något av det hela. Men så var jag in på deras

myspace & såg nya bilden och att det är nåt på gång igen

Gå o glutta o digga http://www.myspace.com/tyrantvirus
Alla omslag, bilder och dikter har ju sin lilla grej, och

den lilla grejen med T-Virus omslaget är just
skräckpunken. Jag har ju ett gott öga till gengren och

det är kul att få sätta sin pensel till den världen likväl
som jag och frugan satte våra instrument en gång i tiden!

Jo, vi var faktiskt skräckpunkare i vår lilla duo

http://www.myspace.com/dogheadsweden
jag sjöng och spelade yxa och Ann-Charlotte dunka
trumma. Det var skoj-skoj och eventuella likheter med

White Stripes var födda i slumpmässig omständighet.

Jag gillar att filosofera kring skräckfilm och dess

roll i samhället. Det senaste som jag tycker mig skönja
i denna tramsvetenskap är hur skräckfilmer mer & mer

ofta har en grundhistoria av folk i fångenskap.
Det hotfulla behöver inte längre vara en specifik

typ och mången b-films-mördare för en ganska stillsam
tillvaro. Det är det maktlösa som är det skrämmande

i de flesta skräckfilmerna och jag undrar om det reflekterar
något från människans syn på sig själv?

Men inte längre tilltalas jag av skräckfilmer som jag

gjorde för några år sedan. Förvisso har min film-gluttar-tid

blivit typ ingen sen Draken kom och landa i mitt liv, men
skräck-intresset har gått bakåt i tiden. Min största
förtjusning ligger nu i de svartvita b-rullarna från

50 och 60 talets Amerika.

Inte sällan de filmer som besjungs av skräckpunkarna.

En scen från The Abominable Doctor Phibes, film från 1971