Söndagsrapp

Att Carola fick bita suräpplet är väl helgens televisionella
höjdpunkt antar jag. Kanske har folk fått nog av den extrema
sångglädjen hon för fram vid varje tillfälle hon syns i rutan.
Har alltid haft ett ont ögat blickat på sångfågeln och det är hur
obefogat som helst, men jag kan inte hjälpa det: Var gång det går
på tok för henne så blir jag liksom glad.

Vi fick ställa in Karlskogabesöket men telefonledes berättades det
att dom hade fått ett barnbesked. Grattis till dom och precis som vi
funderat var det ju. Kuliga detaljen att den tös dom ska adoptera
är från samma provins som min dotter.
Iris fyllde jämna 2,5 år den 16:e och det och ovannämnda besked drar
upp minnen från våran adoptionsresa. Det känns så väldigt avlägset nu.
Jag kan knappt tro att vi en gång hoppade upp på ett plan och landade
på andra sidan jorden för att bli familj med en liten tjej vi inte visste
mycket mer om än hennes barnhemsnamn.
På Ikea idag så stod en typ 10-årig Asien-tjej i folkvimmlet med sin
mamma & pappa och när hon såg Iris som låg och vilade i våran vagn
så såg man hur det hände något i hennes tankar. Det blir ofta sådana
reaktioner från folk med asiatisk ursprung när dom ser lilla hundfamiljen.
Iris har ännu inte märkt att hennes utseende inte är helt i takt med
Mamman & Pappans och hon verkar heller inte tycka att det är något
speciellt med asiater.

Annars har vi fått min farmors 10-liters paltgryta via brorsan som bytt
till opassande spis & på eftermiddagen var Iris Mormor & Pekka här för
att slurpa kaffe. Helgen går som vanligt väldans fort och tamejtusingen
om det inte är Måndag snart igen.

Har börjat arbetet med att sammanfoga diktsamling. Det är ganska svårt
för man vill ha den helhetlig men galet spretig och udda men vanlig
och allvarligt mörk men samtidigt skojigt & avslappnat ljus.
Och titeln sen då. Bara den nöten är svårknäckt! Vad ska boken heta?