Min verksamhetsplan

Ett spökskepp var fabriken idag. Cheferna var väck
i Ramnäs där de smide planer kan tänkas och kom på
hur det hela ska styras i framtiden. Därmed styrde alltså
ingen i nutiden. Det var en lugn dag. Alla maskiner var
trasiga men ingen direkt hets för det.

Vi lämnar in bitar för mätning och de återvänder med
tjocka luntor resultat. Diamtrar i förhållande till tänkta
centrumlinjer och konisitet och envelop och allt.
Är det något av det mätta som hamnar utanför tolerans
så ska operatören, dvs jag, bena ut samt fixa problematiken.
Och just detta är den värsta bittraste kaka för mig att
svälja. Jag kan inte förmå mig att uppbringa den halt
av nyfikenhet som krävas för att lära mig förstå hur
mätptokollen fungerar. Genast när ett sådant hamnar i min
hand så dragas jag tillbaks till grundskolans förskräckliga
matematiklektioner och hela själen skriker ge fan i detta!

Och nu är jag liksom 35 år och jag vet ju att det
går att leva livet skitbra utan att man kan den därna
multiplikationstabellen. Sen när det plötsligt ingår i mitt
jobb så känner man sig som en hund i hörnet.

Fattar fresten inte varför man ska ha ett kneg som
gör anspråk på att nöta på ens redan klena snille.
Ska försöka hitta något hål i fabriken där man kan tänka
lite mer som man vill när man jobbar.

Kruxet är blott den ständiga förmiddagen som jag inte
gärna vill byta bort mot den sedvanliga skiftgången.

Helgen stundar!