Inte mera natt

Chefen hade småhuggit mig i ryggen och efter jul

så kommer jag få lova att gå och fabriksharva på skifttid.

Det blir inget najs. Skifttid är skittid. Antagligen är det för
att så mycket maskinförarkunskaper förvinner när alla

det 18! avdelningskompisarna försvinner under våren.

Man kan alltså ha andra bekymmer, så som en fock, men

lite surt är det ändock.

Ont i hjärtat när Iris gråter hela vägen till dagis. Hon vill

inte gå dit. De var den hemskaste gång som jag kan minnas.

Det är det värsta med pappa-grejen när man ibland måste

göra mot allt vad ens tankar och känslor säger åt en.

Man är löjlig. Dagis är ju kul ju!

Och som idag! tokigt mycket med snö och allt.