Lite skruvande på sig

Årets första dag och jag sitter i ensamhet och bloggar
väck några minuter. Jag har suttit vid datorn i en timma
och "skissat" upp riktlinjer vad jag ska skriva om under
min gästbloggartid.

Det är en paradox som jag upplevde för diktboken också.

Alltså:
1. Jag jobbar fabrik som tusan i 13 tysta år.
2. Jag skriver dikt och ger ut 2 böcker.
3. Jag säger till media: - Jag skriver dikt! Bra va!
4. Media svarar då: - Hur är det på fabriken?

Det är enligt ovanstående som jag fick erbjudande
att vara veckobloggare på Du & Jobbet vecka 5.
Jag är inte sur. Det är bara en intressant iaktagelse.

Helt annat är det ballt att Varg har frusit fast mellan
grannsockanrna Kolswa och Hallstahammar. Runt
knuten alltså.

& fastfryst är det väl egentligen överallt. Men fru och
barn tog sig loss och väg till Mormor för att fika på
rulltårta som en galen Morfarsbror lämnade i Willypåse
igårkväll. I påsen också ett halvtkilo Ostkrok.

Hallå! ett halvt kilo!!! Men gesten var trevlig av
Herr Ola att lämna den julklappen.

Granen är i sin låda på vintern och jag upptäcker till
min fasa att jag redan 1:a Jaunari väntar på vår. Detta
kommer bli en lång rackare!

Fasar även för att gå skift. Ann-Cha mest för lämning
på tidspressade morgonar eftersom Iris kan vara ganska
lirkig med att få med sig. Jag fasar för att lämna på
eftermiddagssiften för just den tiden brukar hon vara
som mest såsig och separation just då kommer nog inte
gå så bra.

Mår dåligt över att gå eftermiddagsskift. Jag har begått ett
självbedrägeri och lyckats lura mig att jag aldrig kommer
behöva knega om kvällarna igen. Jag trodde jag skulle kunna
hänga kvar på natten. Men nu är 2-skift verklighet här och
äpplet är surt. Det ger mig något som känns som dåligt
samvete även om det är något jag inte kunnat styra över som
Ann-Cha muntrar upp och förklarar. Men jag vet att hon
också ogillar hur läget ligger framöver. Jag hoppas på att
det kanske finns något dagtidskneg ledigt framöver.

Sen mår man förstås dåligt över att klaga på arbetstids-
förläggning när andra går omkring därnere i mörkret
och är fockade. Vad har jag att gnälla över?

Dotterns hårda vilja, eller rättare sagt motvilja i
påklädnas-sammanhang ska vi göra en intensivinsats
gentemot dessa närmaste dagarna. Det blir hot och
möjligheter samt en enad oböjlig föräldrafront som
möter Iris framöver.

Hon har börjat sova bätter om nätterna nu lilla gumman
och det känns bra. Och raketerna som brann av inatt
berörde inte det minsta heller.

Annars tränar hon mycket på ko-lita-lita-kolitalej

Voff!