En dikt!

Fabrik mot mej


hon pratar rött

hon vill se mig gå under
hon vill hon
vill mig allting väl

hon slingrar därför betongen
så den älskar mej så

så att den hindrar mig

jag har en droppe i mig
lika röd som hennes ord

kanske är det som hon säger
att hon vet mej
mycket mer än jag någonsin
har gjort

i elden som brinner

i ugnen som bränner sönder
försvinner det delar utav mej

det är jag som brinner
som försvinner jag
går sönder jag dör

hon säger att det är okej

*