Negerbollar

Dom ställer sig upp och skriker. Dom förvandlas till trängda
hundar och nu gör dom utfall mot omgivningen.

- Det heter negerboll!!

Frågan om bakverkets namn är så infekterat viktig i Sverige
att det redan har skördat ett flertal människoliv. Antalet
dödsoffer närmar sig hundra om man räknar in de dryga
30 självspillingar som gav sig av i efterspelet av den ökända
Delicatoskandalen.

Familjer har splittrats, vänskapsband klippts och den tråkighet
som nästlats in i hela folkhemmet kan bara jämföras med det
tråk som Digerdöden förde med sig då den tittade in på våren 1350.

Några i det plötsligt trånga fikarummet vet inte ens om
man får säga neger.

Men jag vet.

Men det är helt oväsentligt i den uppkomna argumentationen. För
vad det handlar om är att hur vi håller på och hycklar med oss
själva. Av någon anledning tror vi att vi har rätt att döma människors
sätt att föra sina liv bara för att vi har varit shyssta och låtit dom
komma in i landet för att bo här. Så är det inte. För om man låter en
människa komma in i gemenskapen måste den få all respekt och
rättigheter och kärlek och lull-lull som alla andra. Vi kan bara ha ett
samhälle där alla individer har lika värde.

Annars blir det Hitlersjukt.

Det heter negerboll säger du, för det har det alltid gjort och för andra
kakor heter finska pinnar och man ska är inte ta det så allvarligt.
Men det är allvarligt. Det finns små svenska barn som blir ledsna när
du säger negerbollar. Och det är ju enkelt att byta. För namnet kan
ju inte sitta hårdare än önskan att barn är glada.