Utställning för min dotter

Vi åkte bil till Upplands Väsby för att hälsa
på min systra med familj.
Det var trevligt för flera olika sätt.
För Iris del var det en glädjens biltur ty den innebar en
massa biltid. Ändå höll hon humöret helt okej. Ann- Cha
använde sig av en komboteknik med DVD-spelare, godisklubbor
och många raster. Godiset är inte toppen kanske, men det var
Lördag så vi sket i det.

På plats fick vi prata lite med en L och U som ska ge sig
av till Peking och det var lite kul att utbyta erfarenheter.
Våran adoptivresa känns avlägsen nu för tiden men man
kände igen sig i deras bryderier.

Det känns lite tokigt att ”visa upp” Iris så som gjordes.
Men jag kommer ihåg hur kul man själv tyckte det var att
träffa ett par som hade adopterat när vi gick a-kursen,
så vi gjorde detta mest för den delen att liksom pröjsa
tillbaka.

Peking eller Beijing är ett aktivt tänkleri för mig.
Beijing är det korrekta men Peking är naturligare i
tanke och språk.

Sidospåret är ju vad som händer med både maträtten
& seriefiguren Pekingankan om Beijing blir gällande?

Tillbaks i Väsby visade sig kusinen Calle plötsligt vara en
toppen-Iris-vakt och aktivatör. Det var skönt att sitta och
snacka med paret och systra & Micke & Nina lite mer relaxat
när jänta skoj med C på gården eller vart dom nu var.

Iris sov inte heller på hemvägen och det var ju
en bedrift i sig.

Söndagen tog vi det lugnt. Iris uppskattar att vara på
Hemmaplan efter äventryligheter. Det märks så väl och hon
leker i regel det som hänt dagen innan. Det är nog en sätt
att rensa system skulle jag tro.

Regn Och Åska så mycket val fanns förstås inte heller.
Vi var och lajja lite på storbarnsgården där hon ska
börja till hösten. Det måste vara ett fiffigt drag. Gården har
ett gäng med rödvinbärsbuskar och en levande hare.

Tog ett kort på mig själv genom en tvättmaskinslucka
och jag dammsög datorn också