Mot ny lya

Det blir aldrig riktigt som man tänkt sig med saker.
Men det blir ändå som det är tänkt. Jag brukar inte
försöka styra alltför mycket saker som jag önskar.

Istället fungerar det såhär:
1. Kom på vad man vill och är ute efter.
2. Ha huvudvärk och bryderi och våndas ett tag.
3. Önskningen, eller något likande, slår in!

Torpet som vi skulle åka och titta på. Torpet som vi
våndas ihjäl oss över. Torpet som vi vill så mycket

...ville vi inte plötsligt längre.

För Ann-Charlotte satt och tittade i dagstidningen och
såg att det skulle bli ledigt en hyrelägenhet med
uteplats och avskärmad tomt alldeles i kvarteret
bredvid vårat. Hon mobiliserade kontakt med annonsören
och ett tu tre hade vi en visning där i stället och ett tu tre
sa vi jaaaaaa!

1:a Augusti börjar vår nya adress gälla.

96 kvadrat, parkeringsplats och cykelställ en meter fra
dörra. Plank omgärdar bakgårdsgräsplätt som ligger i
kvällssolläge. Det är två våningar. vi får en trapp!
Utsikt över bivurpark åt ena hållet och åt andra inte
så mycket att skryta över.
Småbarnsfamiljer i de övrig lägnheterna och faktiskt två
andra kinesflickor där också fast lite äldre än vår sessa.

Bäst är ändå att Iris därmed kan va kvar på dagiset.
Man började nästan gråta när man tänkt på att man
eventuellt skulle behöva flytta på lilla damen om det
skulle bli nått ledigt långt bort i staden.