En Recension

Recension:
Fredrik Stillesjö - Igår är sista dagen
Betyg: 3 af 5

Fredrik Stillesjö älskar sin natur.

Ur den välfyllda debutsamlingen kommer en kärlek

som jag tror att man bara kan finna hos dem som
verkligen är på rätt plats i sitt liv.

Det är kärlek som man finner i hans poesi.

Det stillsamma tillvaron som hyllas handlar mest om

hällar och vågor och berg och träd. Glöden och den
plats som Fredrik tycks ge observationberna i sitt liv
gör att man häpnar. Poesin är smittande och även om

jag inte är en natur-romatisk själ vill jag ändå bara
springa fram till närmsta mossa och gosa lite.

Det är inbillar mig att det är svårt att skriva med

naturen som grund när man vill berätta med sin poesi,

men det tycker jag Stillesjö verkligen lyckats med.

Halvvägs händer det något som gör samlingen riktigt

spännande. Delen, som just heter "i går är sista dagen",

tar språng på en rivningstomt eller likande. Naturen tar

över men inte på något snällt sätt. En svart skugga ligger

över dikterna. Det blir som vemodiga vittnesmål om

något passerat. Samtidigt en korpsång om något som ska

hända.

Med ursprung ur de lustfyllda första delarna av

boken så blir detta en kontrast som vill berätta något för oss.

Kanske vart vi är på väg med hela klotet?