Familjens otakt

Höstlövens färger vill man hälla rakt ner i själen.

Jag går under dom vägen ner till dagiset och vet

att dom bara hänger kvar där i några dagar till.

Familjen har det lite halvkämpigt. Alla är i olika

lägen hela tiden. Iris är glad när jag hämtar men

borde sova middag efter spännande dag. Hon slappnar
av när vi kommer hem men är för trött för att äta och

det blir vild överspelsenergi av det hela. Jag befinner

mig i ett tidig morgon när det är eftermiddag och natt

när det är dag. Istället för att ger Iris rätt
uppmärksamhet faller man ned till att bara banna och

konfliktera om allting. Ann-Cha är ryggslut i allmänhet

och efter halva arbetsdagarna så hennes humör är inte

heller tipp topp.

Tuffa tider och uppe på det inga pengar. Jo hej du!