Har ibland saker som ligger och bubblar i fantisatorn.
Följande frö har jag försökt odla till en dikt under
många, många tillfällen, men det har inte blivit något
med det. Idag kom det svar på varför: Det var ju en rolig
historia som tanken ville bli. Därför följa nu min debut
som vitsskriftare.
Psykologen:
- Säg mig, svagsinnade, vad ser du här?
Idioten:
- En tocken däringa bild från ett bläckplumpstest!
~
Användbart är ju poängen oxå om man skulle hamna i
någon psyktest, och ej har för avsikt att blotta sig.
Själv är jag rätt förtjust i tester som på endera sättet
har som mål att berätta något om mig själv. Varför vet jag
inte, men det är väl en slags egotrippning.
En gång gick jag en fabriksbaserad kurs. Då skulle gruppen
uppdelas i tvenne läger och samtala om den andra gruppens
medlemmar. Och detta genom att ge motståndarfigurerna
tre representativa saker: en bil, en maträtt och en färg.
Jag tillskrevs Volvo Amazon, Ägg och grönt.
Motiveringen är dock glömd, men ägget var säkert något om
hårt skal och mjuk insida.
~
Man bli förändrad som förälder. Inte så mycket i sätt man är,
värderingar och sådär, som jag trodde att det skulle bli. Men en
sak har jag märkt. Mitt hjärta ömmar för andra barn också.
i Tidningen har man mött psykopatpappan nyligen som förde
dagbok över sitt sjuka beteende mot sin dotter. Och även om
jag även förut hatade folk som gett sig på mindre så känner
jag nu vid tillfällen att jag fakiskt utan störe betänkligheter skulle
kunna mörda någon elak farsa för att han slänger sitt barn i
parketten eller så.
Idag var det någon jävel till morsa i USA som åkte fast. Hon
och hennes pojkvän-man hade haft ihjäl dottern genom att kasta
in henne i elementet. Sen la dom barnets kropp i en låda och bara
slängde i havet. Fy fan vilket ruttet djur människan kan vara.
Oxå kan jag bli lite rörd av sorgligt tv-drama om det är någon
dotter bortrövad eller så.
~
Jag kommer inte ihåg i vilket sammanhang, men pappa Staffan,
min superpappa, har visst också en soft spot för barn som far illa,
berättade han. Så detta kanske är nåt som alltid funnits i mig, men
blommat upp med Iris.
~
Följande frö har jag försökt odla till en dikt under
många, många tillfällen, men det har inte blivit något
med det. Idag kom det svar på varför: Det var ju en rolig
historia som tanken ville bli. Därför följa nu min debut
som vitsskriftare.
Psykologen:
- Säg mig, svagsinnade, vad ser du här?
Idioten:
- En tocken däringa bild från ett bläckplumpstest!
~
Användbart är ju poängen oxå om man skulle hamna i
någon psyktest, och ej har för avsikt att blotta sig.
Själv är jag rätt förtjust i tester som på endera sättet
har som mål att berätta något om mig själv. Varför vet jag
inte, men det är väl en slags egotrippning.
En gång gick jag en fabriksbaserad kurs. Då skulle gruppen
uppdelas i tvenne läger och samtala om den andra gruppens
medlemmar. Och detta genom att ge motståndarfigurerna
tre representativa saker: en bil, en maträtt och en färg.
Jag tillskrevs Volvo Amazon, Ägg och grönt.
Motiveringen är dock glömd, men ägget var säkert något om
hårt skal och mjuk insida.
~
Man bli förändrad som förälder. Inte så mycket i sätt man är,
värderingar och sådär, som jag trodde att det skulle bli. Men en
sak har jag märkt. Mitt hjärta ömmar för andra barn också.
i Tidningen har man mött psykopatpappan nyligen som förde
dagbok över sitt sjuka beteende mot sin dotter. Och även om
jag även förut hatade folk som gett sig på mindre så känner
jag nu vid tillfällen att jag fakiskt utan störe betänkligheter skulle
kunna mörda någon elak farsa för att han slänger sitt barn i
parketten eller så.
Idag var det någon jävel till morsa i USA som åkte fast. Hon
och hennes pojkvän-man hade haft ihjäl dottern genom att kasta
in henne i elementet. Sen la dom barnets kropp i en låda och bara
slängde i havet. Fy fan vilket ruttet djur människan kan vara.
Oxå kan jag bli lite rörd av sorgligt tv-drama om det är någon
dotter bortrövad eller så.
~
Jag kommer inte ihåg i vilket sammanhang, men pappa Staffan,
min superpappa, har visst också en soft spot för barn som far illa,
berättade han. Så detta kanske är nåt som alltid funnits i mig, men
blommat upp med Iris.
~
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar