Betyg: 4 af 5
Michale Graves var sångare i Misfits när dom
kom tillbaka någon gång i 90-talet. Han sjunger
fantastiskt men satte sig i en galen potta när han
gjorde sitt karriärs största lyft. Han tog nämligen
över efter Glenn Danzig. Alla riktiga Misfitsfans hatade
nog både bandets comeback samt att den heliga
Danzighatten bars av en yngling med blöta öron och
honung i halsen.
Jag är en av den lilla skara som faktiskt anser att
Misfitsskivorna med Graves är mycket bättre än
de tidiga med Danzig.
Men denna recension rör alltså Michael Graves på egna
ben. Jag gillar det mycket. Melodierna är nästa lika fina
fullträffar som de som fanns på de tidigare nämnda
Misfitsalbumen. Graves ylar härlig och temat är fortfarande
radioaktiva monster, b-films-kultur och rymdinvasioner.
Efter några dagar går låtarna på repeat i mitt sinne.
Men det är lite fattigare än Misfits. Det låter lite blekare
i fyllnaden och kanske är det också mer än lovlig lånat från
J Only musikskaparbok.
Det är lite synd om Graves, ta me tusingen oxå. För visst kom
Misfits att förvandla honom fån en anonymist till
horror-punk-celeberitet. Men jag undra om inte priset han
pröjsar är att han måste fortsätta "apa" sig med smink och
skräcktema för att inte falla i glömska. Antydningar att
ta sin musik till seriösare sammanhang går att finna
på hanses Myspace och hemsida.
Men jag gillar dock detta skräckpunkande skarpt
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar