Filmardagen

Vi började 9.00. på Hagateatern och det var ju lite
lösa boliner som hjälpte eftersom jag int eriktigt visste
förutsättningar på hur lokalen såg ut. Förvisso har jag
varit där förut men man tänker inte på hur lokler är
lämpade för poetisk film förren man är i ett sådant läge.

Men lokalerna funkade ypperligt. Det är en stor luftig
och svart lokal och när sekvensen gick från ett poetiskt
läge till en monolog så använde vi en ljusförändring som jag
hoppas ger en skön effekt rent visuellt.

Anna var väldigt bra att läsa monologen och det är helt klart
rätt väg att gå för mig att låta andra föra fram poesin i olika
former. Jag kommer läsa i den avslutande delen men
sen tror jag inte jag kommer vara med något mer.
Som sagt, hon gjorde texterna mer än rättvisa och det blir
kul att se hur det blev.

Filmandet som upplevlese är väldigt udda och för mig är
det inspirerande kreativt att hålla på. Dock avtar känslan lite
efter några timmar med kartong huvudet på plats. Jag har
nämligen fejset hoptryckt i gammal damsrtrumpa inunder
kartongen eftersom hunden har munnen så mycket öppnad
och jag för den skull måste döljas.

Men agerandet känns förståss lättare när inte ansiktet är med.
På något sätt.

Sen for filmteamet, tänk att man var med i ett sånt, iväg till
ett grustag där det blev riktig action med både brinannd paraplyer
och til synes omotiverat slägg-våld gentemot en gammal
skrivmaskin.

Voff! Vi kom hem 15.00. jag var möbultad.