En förklarad dikt

Sparvsånger

utanför centrum finns ingen sparv
dom slutar sjunga där husen dör
jag undrar om dom vet något jag inte
vet och jag undrar varför

jag undrar varför jag blir som ett
fotografi

varför hela jag manar mej

gör det inte

men ändå kan jag inte låta bli

och sen hamnar utanför

hela parken var full av mörker i morse och av

fåglar i träden som visslade att jag gick i deras

värld lika mycket som dom satt och pep i min.

inga bilar for hit och dit och inte några hundar

nosade runt. bara jag, gryning och fåglar i park.

de osaliga kajorna högt upp på himlen. de håller sig

runt rudbeckius förstås. sen bara var det tyst överallt

och den dikten här uppe kom sig. så kan de va

när man går till fabriken också. och förkalra sin dikt

är väl också osnyggt men det sket jag visst i